Hundinstruktör i Borås - Helene Johansson

Livet i Borås

Redan 1998 flyttade jag och min dåvarande sambo från Borås och lägenhet, till landet en mil utanför och en gård. Min baktanke med det hela var givetvis att jag äntligen skulle kunna skaffa hund, och det gjorde jag också. Hästintresset byttes ut mot hundintresset och det var både billigare och lättare att praktisera än att ha häst. Vi nöjde oss under 8 år att hyra gård men då familjen utökades med vår dotter 2005 köpte vi en gård i Dannike på 3 hektar. Under en 3-årsperiod bodde vi på gården och renoverade, stängslade, skaffade får och en massa annat, tills vi bestämde oss för att efter 17 år tillsammans gå skilda vägar. Jag flyttade tillbaka in till centrala Borås 2009-01 och köpte en bostadsrätt. Gården såldes vidare till ett lyckligt par som INTE hade tänkt ha några får och som INTE hade tänkt ha kvar våra 2 hundgårdar samt rastgård på 150 kvm.

SBK-instruktör och hundcoach

Jag är utbildad SBK-instruktör och har haft hundkurser på Elfsborgs BHK sedan 2000. Mitt fokus ligger i första hand på tävlingslydnadskurser men jag har även valp-, spår- och allmänlydnadskurser. 2008 valde jag och min syster Karin att starta ett eget företag där vi håller diverse hundkurser i mindre skala, läs mer om Svenskt hundcenter!

I början var jag väldigt fokuserad på att träna min egna hundar, det gjorde jag flera gånger i veckan, men efter att min dotter föddes 2005 blev det mer fokus på att träna andras hundar och så har det fortsatt. Jag intresserar mig mer och mer av problemhundsbeteende och att ha privatlektioner, än att träna egen hund inför tävling. Det är viktigt att ha en fungerande hund i vardagen och det finns många som inte inser vikten av att fostra sina hundar vilket leder till problem redan innan 1 års ålder för det mesta.

Min nuvarande lilla duktiga jyckeSpike som jag i alla fall hann starta med i elitklass ett par gånger innan jag lade ner tävlandet, vi hann bli uppflyttade till lägre spår innan jag lyckades göra min border collie skotträdd. Han är väldigt duktig på spår så det kändes tråkigt, ingen idé att lägga ner en massa tid på bruksträning när vi ändå inte kunde tävla bruks.

Willson - min schäfer

Våren 1998 köpte jag min första hund som var en väldigt busig schäfer. Han döptes till Willson och var ämnad att tävla bruks (spår & rapport) med, tyvärr är jag skotträdd och självklart smittade detta av sig på Willson. Sen var den karriären inom bruks över.

Många avrådde mig att skaffa schäfer som första hund men då jag tävlat och tränat 500 kilos hästar tidigare kunde jag inte tänka mig att det skulle bli några problem. Willson var redan från början den mest dominanta i kullen och från den dagen vi fick hem honom fick jag lägga ner oerhört mycket energi på uppfostran och att alltid vara så konsekvent som jag mäktade med. För mig blev det för mycket att hela tiden behöva tänka på vad jag gjorde och vad jag sade för att kunna hålla Willson på "plats". Vi tränade mycket lydnad och spår men tyvärr lyckades jag aldrig få den totala kontroll som behövdes för att vi skulle komma någon vart i tävlingssammanhang. Denna ständiga kamp mellan mig och min hund resulterade, efter 4 år, i att Willson såldes till polisen istället. Han hade en arbetslust och glädje utan dess like och passade därför mycket bättre hos någon där han kunde få utlopp för detta dagligen. Ägarbytet blev mycket lyckat och trots problemen med skotträdsla så har det fungerat kanonbra. Willson älskade sitt nya liv och jag köpte en annan hund.

Spike - min border collie

Den nya hunden blev raka motsatsen till schäfern, nämligen en border collie som fick namnet Måsarps Spike Ones Gun. Skillnaderna rent rasmässigt märktes redan i valplådan. Sättet att uppfostra schäfern skulle visa sig skilja väldigt mycket på sättet att fostra border collien. Till en början satt dom gamla takterna i och det höll på att skrämma vettet ur lilla Spike. Jag var alldeles för hård och fick helt enkelt ändra mitt sätt så det passade honom. Självklart måste alla träning och uppfostran anpassas till den individen du har i snöret. Många gånger hör jag hundägare klaga på att "den här hunden är inte alls som min förra, jag har ju gjort på precis samma sätt som med den andra hunden men denna fattar ingenting". Dags att anpassa sina träningsmetoder till den nya individen kanske? En del hundägare inser tyvärr inte att det är dom själva som behöver ändra på sitt sätt att kommunicera med sina hundar som självklart har olika personligheter trots att de kanske är av samma ras.

< Backa