Hundens hälsa och sjukdomar

Rävskabb (skabb hund)

Rävskabb är ett litet kvalster (sarcoptes) som finns i huden på räven/hunden. Den är inte större än 1/4 dels millimeter! För att smittas krävs inte direkt kontakt utan det kan räcka med att din hund nosar på hårtussar eller hudflagor, med kvalster på, som räven lämnat efter sig på platsen där den kliat sig. Människan har sin egen variant av skabbdjur men den smittar bara mellan människor och inte via räv. Skabbdjuren är inte långlivade utan lever i regel 2-4 veckor om de får vara på huden. Däremot är dom väldigt produktiva och lägger 3-4 ägg om dagen. Sen tar det ca 14 dagar från ägget till vuxet kvalster. Dessvärre kan det ta flera veckor eller månader innan den smittade hunden utvecklar de första symptomen.

Hamnar skabbdjuren utanför värddjuret överlever som inte länge. Tester har visat att dom kan leva i ca 2 veckor i utomhusklimat. Inomhus dör kvalstren inom ett par dygn. Därför är det inte nödvändigt med någon sanering inomhus i samband med behandling.

Symptom på rävskabb:

Nattklåda, sårskorpor (röda knutor), ibland mjäll och hudrodnader framförallt på huvud (speciellt öronlappar) och ben (armbågar och hasar) men även på buk och bröst. Med tiden blir pälsen på de angripna områdena mindre tät, ofta på grund av att klådan är så intensiv att hunden kliar bort pälsen.

Behandling:

Det finns ett antal olika behandlingar mot rävskabb. Det vanligaste är nog ett preparat som heter Sebacil vet och som skrivs ut av veterinär. Hunden ska badas i Sebacil 3 ggr i veckan med en veckas intervall, medlet ska inte sköljas ur efter badet för att ge bra effekt. Schampon som används för löss hjälper inte mot rävskabb. Veterinären kan också behandla hunden med ett preparat som injiceras. Detta medel kan orsaka problem hos collieraser som inte verkar tåla det, därför finns det även ett licenspreparat med god effekt på colliehundar, som ges i form av tabletter.

(Upp)

Öronskabb (skabb hund)

Urinvägsinfektion

Hundar kan få urinvägsinfektioner, hanhundar ofta i samband med prostatabesvär eller urinstenar.

Symptom på Urinvägsinfektion:

Hunden kissar ofta, ibland med synligt blod i urinen. Lukten blir ofta fränare då bakterierna omvandlar urinämne till ammoniak i urinen. Ibland dricker hunden också mer när den har urinvägsinfektion vilket också kan vara tecken på diabetes.

Behandling:

Åk till veterinär för att ta ett urinprov, för att provet ska ge bästa resultat ska hunden inte ha kissat på 6 timmar. Är det en hanhund ska förhuden dessutom vara tvättad och avtorkad förhud. Många gånger vill veterinären också ta ett prov direkt från blåsan.

Livmoderinflammation - Pyometra

Pyometra (livmoderinflammation hos hund) är ganska vanligt förekommande hos tikar. Sjukdomen brukar leda till en varfylld, förstorad livmoder (därav namnet Pyometra från "pus"=var). Ungefär 8000 tikar får livmoderinflammation varje år , ca var fjärde tik drabbas innan de fyllt 10 år. Får inte hunden behandling dör den. Både hormoner och bakterier kan bidra till sjukdomen.

Symptom på Livmoderinflammation:

Variga, brun-röda, illaluktande flytningar från slidmynningen (förutsatt att livmoderhalsen är öppen, i vissa fall kan den vara sluten och då syns inga flytningar). Feber eller undertemperatur, ökade hjärt- och andningsfrekvenser, ökad törst, ökad urinering, sänkt allmäntillstånd, slöhet, ont i buken, minskad aptit, kräkningar eller diarré. Ibland kan bakbenshälta eller stelhet vara det enda anledningen till att djurägaren märker att något är fel med tiken.

"För att undersöka om det fanns skillnader i förekomsten av livmoderinflammation mellan olika hundraser genomfördes vid Sveriges Lantbruksuniversitet en forskningsstudie med hjälp av data från försäkringsbolaget Agrias databas. 30 hundraser undersöktes med avseende på risken att utveckla pyometra. Raser med hög risk att utveckla pyometra var: Långhårig collie, rottweiler, cavalier king charles spaniel, golden retriever och engelsk cocker spaniel. Raser med låg risk att utveckla pyometra var: drever, schäfer, miniatyrtax, tax (vanlig storlek) och hamiltonstövare." (källa: www.agria.se)

Vaccination av hund

Valpen bör vaccineras mot valpsjuka senast vid 12 veckors ålder och därefter vid ett års ålder. Därefter ska det räcka att vaccinera hunden vart fjärde år. I samband med att hunden blir vaccinerad mot valpsjuka blir den alltid även vaccinerad mot smittsam leverinflammation. För parvovirusinfektion bör valpen vaccineras vid 8 och 12 veckors ålder, därefter vid ett års ålder. Därefter bör hunden vaccineras vart annat till vart fjärde år för att upprätthålla vaccinationsskyddet. Skillnaden i vaccinationsintervall har främst att göra med om den vuxna hunden umgås med unga valpar eller inte.

Läs också om Fästingar och fästingburna sjukdomar!