Veckans intervju är tänkt att presentera en ny hund och ägare varje vecka. Alla är välkomna med bidrag. Maila in en kort presentation av dig och din hund, en rolig händelse eller historia samt minst ett foto på din hund/dina hundar eller er tillsammans.

© Hundcenter.eu

Peppar - En Lagotto Romagnolo

Varpelidens K-essa Erba eller till vardags Peppar, är en livlig nioårig (2008) Lagotto Romagnolo, en ”tryffelhund” med en fantastisk nos. Rasen har sitt ursprung i Italiens sumpmarker där den användes som vattenapportör för sjöfågel. Men sumparkerna dikades ur och det blev ingen plats kvar för rasen. För ca 150 år sedan skolades rasen om för att nosa upp den dyrbara tryffeln som blev rasens överlevnad. Än idag används rasen till att leta upp det ”svarta guldet”. Under alla år har Lagotton varit en vanlig gårdshund på den Italienska landsbygden, tyvärr höll den på att försvinna på grund av inblandning av modernare raser men på 70-talet gjordes ett hårt arbete för att bevara den ursprungliga rasen. Detta lyckades bra och den nutida Lagotton är väldigt lik den ursprungliga typen.

Jag hämtade Peppar som 10 veckors valp från kenneln Varpeliden i Målsryd utanför Borås. Ett litet mörkbrunt, krulligt knyte hade jag i min famn, det här var den lyckligaste dagen i mitt liv (men många gånger under dessa nio åren har jag undrat vad det var för något jag fick med mig hem).

Varför skaffade jag en Lagotto?

Jo, jag ville ha en ”kompis” som kunde följa med mig på joggingturer, skogspromenader, semestertrippar, helt enkelt kunna följa mig överallt på mina äventyr. Inte nog med dessa krav, jag ville också ha en ”lagom” stor hund men den skulle också vara robust och tålig. Lagotton kändes absolut rätt. Och helt ärligt så är jag också väldigt svag för utseendet: ögon som pepparkorn, krullig mysig päls men ändå med en cool attityd. Men för att mitt och Peppars liv skulle fungera så ville jag ha lite ordning och reda på torpet, så hundkurser blev det. Både jag och Peppar gillar att jobba men jag kunde inte bestämma mig för vad vi skulle hålla på med så det har blivit en salig blandning. Vi startade med valpkurs, därefter fortsättningkurs, agility, bruks - och lydnadskurs. Vi har tävlat litegrann i lydnadsklass 1 och appelklass. Några pokaler har vi inte skaffat oss men kul har vi (nästan) alltid haft.

Hur ska en Lagotto vara?

Peppar är som en Lagotto ska vara! I rasbeskrivningen står det att ”Lagotton är en funktionsduglig, sund, normalbyggd hund med en stor självbevarelsedrift och snabb uppfattningsförmåga”. De två sista beskrivningarna är väl inte alltid så bra att hon har. Peppar uppfattar något som mina människosinnen inte reagerar på, det slutar i att hon springer så fort hon kan bort från den eventuella faran, ”bättre fly än illa fäkta” tänker hon. Själv står jag kvar som ett fån och undrar vad jag har missat och får gå ensam hem till stugan. Där blir jag väl mött av en glad Peppar som undrar vart jag tog vägen. Envis, är också en egenskap, oftast mycket bra särskilt i arbetssituationer men det är inte en lika trevlig egenskap i vissa andra lägen.

En envis Peppar

En vän till mig som ibland tar hand om Peppar är lite trött på detta karaktärsdrag (envishet)! Peppar skulle vara kvar över natten hos henne. Hon hade sin korg vid sidan om sängen och allt var frid och fröjd, tills känsliga hundöron hörde något. Då måste man tala om att något är på gång, vilket Peppar gör med ett ”vovvov”, varav min vän bestämt säger ”Tyst”, då svarar Peppar ”Vovvov,vovvov” min vän svara ännu mer bestämt ”Tyst”. Så där håller det på ett tag tills vännen kliver ur sin varma, sköna säng för att väldigt bestämt säga till denna lilla krulliga vakthund ”Att nu får det vara nog”. Och se det hjälpte, min vän kryper ner i sin varma säng, drar täcket omkring sig och kurar ner sig med ett nöjt leende som vara i en halv sekund, därefter kommer ett tyst ”Vov” från en viss hundkorg. Ja, så fick Peppar sista ordet, är man tillräckligt envis så får man som man vill. Jo då, jag har många fler berättelser som min lilla byracka hittat på.

Peppar tältar

Härom veckan var vi ute och tältade. Vi somnade gott i våra sovsäckar men vaknar av ett långsamt ”ziip”, vad var detta? Vi vaknar och sätter oss upp och ser Peppar som håller på att dra upp tältdragkedjan! Hon tänker minsann ge sig ut på egna äventyr mitt i natten! Ok, vi la oss tillrätta igen och somnade om men vaknar än en gång av att dragkedjan öppnas, men denna gång var hon också på väg ut genom yttertältets dragkedja! Vi fick hejd på henne och sedan fick hon ligga vi huvudändan där vi hade koll på henne. Jag vet inte om det var en tillfällighet att hon lyckades få upp dragkedjan eller om hon verkligen visste vad hon gjorde, jag har inte gett henne chansen att testa igen.

Peppar är en rolig hund som ger många skratt, som den gången hon bajsade ut en ihoprullad tjugokronors sedel, ja man kan säga att jag är tjejen med guldhunden. Tyvärr har det inte hänt igen men jag har inte tappat hoppet! För övrigt så brukar det mesta sväljas med hull och hår, Peppar älskar att smaska i sig allt läskigt man kan tänka sig och problemet är att hon känner doften av allt på hur långt håll som helst. Men allt som hon har ätit upp tänker jag absolut inte berätta om här, det är för äckligt.

Nu ska jag avsluta presentation av min Lagotto Romagnolo och ta med henne ut på en promenad. Voff! Hälsningar matte Susanne & Peppar.

Tidigare intervjuer: