BEARDED COLLIE

Historia om rasen

Bearded Colliens hemland är England där rasen var verksam att driva boskap på 1700-talet från Skotska höglandet ner till södra Skottland och England. Bearded collie var uppdelad i två typer; en gråvit från de södra gränstrakterna och en brunvit från höglandet. Dessa två typer korsades sedan med varandra. "1944 hände det som gjorde att rasen är vad den är idag, världen över. Mrs G O Willison beställde en arbetande shetland sheepdog genom en återförsäljare. Denne fick dock inte tag i någon passande sheltie. Istället skickade han en valp efter en Bearded Collie-tik som parats med hans egen Bearded Collie-hane. När Mrs Willison fick den chokladbruna valpen, antog hon att det var en blandras, men valpen överträffade alla förväntningar och Mrs Willison var mer än nöjd. Två månader senare kom en herde på besök till gården. Han berättade att hunden var en Bearded Collie. Detta var den legendariska Jeannie of Bothkennar. Mrs Willison ville gärna få en valpkull efter Jeannie, en önskan som skulle resultera i många sorger och bekymmer. Att hitta en rastypisk hane var närapå omöjligt, men just när hon var nära att ge upp fick hon under en promenad syn på en härlig, ung Bearded Collie-hane. Det visade sig att hunden skulle placeras om och Mrs Willison erbjöd sig naturligtvis genast att köpa honom. Han hette David och registrerades som Bailie of Bothkennar.

Alla registrerade Bearded Collie idag härstammar från Jeannie, David samt ytterligare ett par hundar som tillkom under åren som följde.Bearded Collien kom till Sverige år 1960. De första importerade hundarna kom med en hemvändande familj som tillbringat en tid i England. De tog med sig tiken Aweltun Lass och importerade sedan hanen Wishanger Winterberry. Aweltun Lass var också mor till den första svenskfödda beardisen - Hannibal. Elsa Edgren importerade sin första beardis år 1964 - tiken Brynhilde of Bothkennar som blev stamtik på kennel Bifrost. Maine Lundell tog in tiken Jayemji Clunie år 1965 och hon blev följaktligen stamtik på kennel Farmaren som är i högsta grad aktiv än idag. 1970 - 10 år efter det att rasen kommit till Sverige - registrerades 66 bearded collies. Året efter bildades rasföreningen Bearded Collie Gruppen - sedan 1990 specialklubb under namnet Specialklubben för Bearded Collie eller 'SBC'. Tidningen 'Skocken' kom ut med sitt första nummer år 1972 och klubben höll också sitt första årsmöte. 1973 höll man sin första specialutställning där Farmarens Tonic blev BIR under Carin Lindhé." (källa: SBC´s hemsida)

Temperament

Bearded collie är en vallhund som behöver mycket motion och mental stimulans, som alla andra hundar i vallhundsgruppen. En Bearded collie har för det mesta inga problem med att vara lös då dess jaktinstinkt är begränsad (detta har självklart med uppfostran att göra också), den älskar att springa och är blixtsnabb i vändningarna. Det som många kan tycka är jobbigt är Beardens behov av sällskap och aktivitet, den vill vara med och göra saker hela tiden. En Bearded är nästan alltid glad och mycket positiv, en ras som fungerar bra med både människor, hundar och andra djur. Dess sociala begåvning gör Beardisen till en nästan oduglig vakthund då den välkomnar allt och alla.

Rasbeskrivning

Bearded colliens huvud ska vara i proportion till hundens storlek med kraftigt nosparti. Öronen ska vara medelstora och hängande. Svansen ska vara lågt ansatt utan knyck eller knorr och nå minst ner till hälbenet. Den ska bäras hängande och svansspetsen bildar en virvel men får sträckas ut då hunden rör sig fort. Svansen får aldrig bäras över ryggen. Den ska vara täckt av yvigt hår. Pälsen ska bestå av mjuk, ullig, tät underull. Täckhåret ska vara strävt, raggigt och inte ulligt eller lockigt. En lätt vågig päls är tillåten. Pälsen får aldrig trimmas. Trots mängden päls så fäller den inte så mycket som många tror (om päsen sköts) däremot släpar Beardisen med sig en massa skräp och smuts hem med pälsen.