©Foto från kennel Karimbaa's hemsida

BASENJI

Historia om rasen

Basenji hör till de äldsta kända hundtyperna, detta baseras på att det hittats grottmålningar i Algeriet föreställande hundar som är väldigt lika dagens Basenji, målningarna uppskattas till omkring 12 000 år gamla. Rasen anses närmast härstamma från en schensihundtyp från Kwangodistriktet i före detta Belgiska Kongo. Härifrån rapporterades det från västerlänningar om (ca 1895) små hundar som inte kunde skälla. De användes som jakthund, stugvärmare,väktare och sällskap. Hundarna användes även till att jaga stora råttor som kunde nå en vikt av 10 kg, vilkas bett var farliga för människor. Stammar i Sudan lär värdesätta sina hundar högt och skänker dem som speciella vänskapsgåvor eller som del av hemgift. Som jakthund visar de stort mod, snabbhet och uthållighet. 1895 fördes två stycken Basenji till England men de dog av valpsjuka. 1937 återupptäcktes rasen och lyckades etablera sig i England. Något senare importerades Basenji även till USA, både från England men även från ursprungslandet. Det tog mycket lång tid att få rasen acklimatiserad i västvärlden, dels för att den varit extra mottaglig för valpsjuka och dels p g a den tunna pälsen. I de inre delarna av Afrika används basenjin än idag som jakthund, i första hand för att driva in vilt i fällor.

Temperament

Basenji är världens enda hundras som inte kan skälla, men den är ändå inte stum. Den har sitt eget speciella sätt att uttrycka sig på, ett mellanting av ett skrockande och en joddling. Rasens struphuvud och stämband ser ut på annat sätt än hos andra hundar. Stämbandens vibrationer är inte tillräckligt starka för att framkalla skall men däremot ett joddlande, gurglande läte som ibland av misstag kan uppfattas som en morrning. Joddlingen används i första hand som en glad hälsning men kan även användas i andra situationer när basenjin är glad, t ex när den väntar på sin mat, under lek mm. Det är dock väldigt olika hur mycket basenjis joddlar, vissa är väldigt pratsamma, andra joddlar knappt alls. Hur det kommer sig att basenjins struphuvud är annorlunda konstruerat vet man egentligen inte men det finns teorier om att det är på grund av att rasen inte är så domesticerad. Basenji är som hundras väldgit renlig då den hatar att bli smutsig och blöt och tvättar sig noggrant tills den är ren igen. Ett kattlikt beteende är att den tvättar ansiktet med framtassarna som först blöts med tungan. Basenji är en urhund med många av de vilda instinkterna kvar och måste därför socialtränas men kan trots detta trivas i en barnfamilj. Förutsatt att barnen lär sig att respektera hundens sovplats men det gäller för alla andra raser också.

Rasbeskrivning

Basenji skall vara lätt byggd med fin benstomme och aristokratiskt utseende. Den skall vara högbent i förhållande till kroppslängden. En Basenji skall alltid visa god resning, vara alert med ett intelligent uttryck. Huvudet, med dess rynkor och uppstående öron, skall var stolt buret av en väl välvd hals. Den djupa bröstkorgen skall övergå i en tydligt markerad midja och svansen skall bäras hårt ringlad. Helhetsbilden skall vara en välbalanserad hund med gasellik elegans. En Basenji har också en mycket utpräglad jaktinstinkt, som kräver att man redan från början talar om för hunden att jakt inte är tillåten.