AUSTRALIAN KELPIE

Historia om rasen

Australian Kelpie kommer från olika typer av vallhundar vilka importerades till Australien av engelsmän och skottar under 1800-talets första hälft. Australian Kelpie blev känd som en tuff och outtröttlig vallare som kunde användas både på de öppna slätterna och i närkamp med fåren i fållorna där det är mycket trånga utrymmen. Att rasen kom att få namnet Australian kelpie var på grund av en duktig och berömd vallhund som levde på 1870-talet och hette King's Kelpie. 1902 srevs den första rasstandarden för Kelpie och då var förebilden en duktig vallande arbetshund, man gick alltså på arbetsförmågan hos hundarna som avlades på. Det är inte många förändringar i rastypen som gjorts sedan rasen fick sitt namn, inte om ska jämföra med fotografier på King's Kelpie. Australian kelpie är fortfarande nödvändig för farmarna i Australien när det gäller vallning av får.

Temperament

Australian Kelpie har en naturlig instinkt och fallenhet för att valla får, därför måste varje felaktighet i byggnad eller temperament som är främmande för en arbetande vallhund anses som otypiskt. Kelpien är en utomordentligt uppmärksam, pigg och i hög grad intelligent hund med ett milt, fogligt lynne och en nästan outtömlig energi, med en påfallande lojalitet och plikttrogenhet. Typiskt för rasen är dess välvilliga inställning till människor och dess läraktighet, vakenhet och samarbetsförmåga. En Australian Kelpie är mycket arbetsvillig och trivs bäst när den får någon uppgift att lösa.

Rasbeskrivning

Helhetsintrycket skall vara en smidig, livlig hund av hög klass, som visar hård muskelkondition kombinerad med stor smidighet i lemmarna och som ger intryck av förmåga till outtröttligt arbete. Den skall vara fri från varje antydan till spinkighet. Huvudets allmänna form och kontur skall ge ett ganska rävlikt intryck. Ögonen skall vara mandelformade, av medelstorlek, klart markerade i vrårna och visa ett intelligent och ivrigt uttryck. Färgen på ögonen skall vara brun, harmonierande med färgen på pälsen. På blå hundar är ljusare ögonfärg tillåten. Öronen skall vara av medelstorlek, upprättstående, avsmalnande till en skarp spets i toppen. Själva örat skall vara tunt men starkt vid basen. Öronen skall vara brett ansatta på hjässan, lutande utåt, lätt rundade i ytterkanten.

Svansen skall i vila hänga i en mycket lätt båge, under rörelse eller upphetsning får den höjas, men får inte krökas in över ryggen. Svansen skall vara ansatt så att den jämnt övergår till det sluttande korset och räcka ungefär till hasen. Fram- och bakben skall vara muskulösa med stark benstomme, sedda framifrån raka och parallella. För att uppnå den nästan obegränsade uthållighet som krävs av en arbetande fårhund på vidsträckta marker måste Australian Kelpie vara sund, både i byggnad och i rörelser. Varje tendens till kohasighet, hjulbenthet, styltighet, lösa bogar, bundna, nystande eller paddlande rörelser är ett allvarligt fel. Rörelserna skall vara fria och outtröttliga och hunden måste ha förmåga att vända plötsligt i hög fart.

Pälsen skall vara dubbel med kort, tät underull. Täckhåret skall vara tätt, hårt, och liggande utefter kroppen så att det står mot regn. Under bålen skall pälsen vara längre coh på baksidan av låren bilda måttliga byxor. På huvudet (inklusive insidan av örat), benens framsidor och på tassarna skall pälsen vara kort. På halsen skall den vara längre och tjockare och bildar en krage. Svansen skall vara borstigt behårad. I genomsnitt skall pälsen på kroppen vara från 2 till 3 cm långt. En päls som är för lång eller för kort är fel. Färgen är svart, black and tan, röd, red and tan, fawn (gulbrun), chokladbrun och rökblå. Mankhöjd för hanhund är 46-51 cm och för tik mellan 43-48 cm.