AUSTRALIAN CATTLEDOG

Historia om rasen

Australian Cattledog kom till som boskapshund omkring 1840 för att hjälpa till att hantera de vilda eller halvvilda boskapshjordarna. T S Hall som hade en stor boskapsfarm, korsade sina släthåriga blue merle collies med dingo (australiensk vildhund) och fick på detta sätt fram hårdföra hundar som tålde ansträngning och hetta och som hade dingons sätt att arbeta tyst. De vallade boskapen genom att bita dem i bakbenen (kallas för heelers). De små dingoliknande, blå hundarna fick rykte om sig att vara unika som vakt- och vallhundar. Den första officiella standarden godkändes 1903.

1973 anlände den första Australian Cattledog till sverige, det var en hanhundsvalp Wooleston Blue Jumbuc. En stor del av förfäderna till våra första svenska hundar är ”workers”, arbetande vallhundar. Sverige var ett av de första länderna i Europa att importera Australian Cattledog, och redan 1983 exporterades två hundar till Danmark och en till Norge. Det finns ett tiotal kennlar registrerade som har haft uppfödning av ACD under de senaste 10 åren. Rasen har aldrig varit numerärt stor i Sverige, i genomsnitt drygt 20 hundar registrerade per år.

Temperament

Australian Cattledog används, förutom till vallning, även inom bruks i grenarna, spår, sök och rapport. Men till och med i skydd, agility och lydnad har rasen förekommit. Det har även utbildats Australian Cattledog inom försvaret som bevaknings- och räddningshundar. Rasen ska vara uppmärksam, intelligent, vaksam, modig och pålitlig med en obetingad hängivenhet åt plikten, vilket gör den till en idealisk arbetshund. Dess lojalitet och skyddsinstinkt gör den till en självutnämnd väktare åt boskapsägaren,hans hjord och hans egendom. Samtidigt som den är av naturen misstänksam mot främlingar måste den kunna tolerera att hanteras,speciellt i utställningsringen. Varje drag i temperament och byggnad, som är främmande för en arbetande hund, måste betraktas som ett allvarligt fel.

Rasbeskrivning

Helhetsintrycket skall vara en kraftig, kompakt, symmetriskt byggd vallhund med förmåga och vilja att utföra sin speciella uppgift,hur mödosam den än må vara. Dess kombination av massa, kraft,harmonisk byggnad och hård muskelkondition skall ge intryck av stor rörlighet, styrka och uthållighet. Varje tendens till överdriven tyngd och fetma eller spinkighet är ett allvarligt fel. Eftersom det krävs av en cattledog att den skall flytta bångstyrig boskap genom att nafsa den i hasorna eller bita, är sunda och starka tänder av stor vikt. Underkäken skall vara kraftig, djup och välutvecklad. Öronen skall vara av medelstorlek, hellre små än stora, breda vid basen, muskulösa, upprättstående och medelmåttigt spetsiga, varken sked- eller fladdermusöron. Benen ska vara raka och parallella, ryggen stark och korset ganska långt och sluttande. Svansen skall vara tämligen lågt ansatt och följa konturen av det sluttande korset. Den skall räcka ungefär till hasen. I vila skall den hänga i en mycket lätt båge. Under rörelse eller upphetsning får den höjas men under inga omständigheter får någon del av svansen bäras in över ryggen.

Pälsen skall vara slät, en dubbel päls med kort, tät underull. Täckhåret skall vara tätt, rakt, hårt och ligga utefter kroppen så att det står emot regn. I genomsnitt skall pälsen på kroppen vara 2,5 - 4 cm lång. En päls som är för lång eller för kort är fel. Färgen skall vara blå, blåspräcklig eller blåfläckig med eller utan andra tecken. De tillåtna teckningarna är svarta, blå eller tanfärgade tecken på huvudet, helst jämnt fördelade. Australian Cattledog kan också vara vara klart rödspräcklig, överallt inklusive underullen (färgen får inte vara vit eller gräddfärgad) med eller utan mörkare röda tecken på huvudet. Symmetriska tecken på huvudet är önskvärda. Röda tecken på kroppen är tillåtna men inte önskvärda.