AIREDALE TERRIER

Historia om rasen

Rasen härstammar från Air-dalen i Sydöstra Yorkshire, Storbritannien, från den nu utdöda Old English Brokenhaired Terrier, Strävhårig Harrier samt Otterhound. I slutet av 1800-talet blev Airedaleterrier populär på utställning och i början av 1900-talet kunde man se Airedaleterriern patrullera med engelska polisen i hamnar och på järnvägsstationer. Under andra världskriget användes rasen både i tyska- och ryska armén för att transportera meddelanden mellan trupperna (det som kom att bli bruksgrenen "rapport"). Airedaleterrier har länge använts som vakthund och polishund men har med tiden blivit ersatt av andra hundraser som ansetts bättre lämpade för detta.

Temperament

Airedaleterrier är en tålmodig ras som gärna rör på sig och kräver en hel del engagemang från sin ägare. Rasen är som regel tålig och trofast, vilket gör den till en bra barnvänlig hund. Nuförtiden är det inte ovanligt att Airedaleterrier används som en ren sällskapshund.

Rasbeskrivning

Airedaleterrier är den största av terriers med kraftiga käkar och nosparti. Ögonen är små och mörka, öronen V-formade. Frambenen ska vara raka och, liksom bakbenen, parallella. Rasen ska ha en sträv, hård och tät päls med underull. Pälsen trimmas några gånger om året. Färgen är "tan" eller "rostbrun" (med annat ord) och med ett svart parti på nacken, ryggen (sadelformat) och ovansidan av svansen. Svansen ska bäras högt, vara okuperad, grov och kraftig.
Mankhöjd hane: 58-61 cm och vikten ungefär 25 kg. Tiken är 56-58 cm hög och väger lite mindre än hanen.